Det är så underbart med semester, att bara kunna sitta och rakt upp ner, var som helst hur länge som helst. Idag vaknade jag inte, eller snarare gick inte upp förens halv elva. Jag kollade  klockan vid åtta och tänkte att nu ska jag gå upp jag ska bara ligga i 2 minuter till bara blunda lite, Nästa gång jag kolla på klockan var hon kvart i nio, ojdå jamen okej nu ska jag gå upp iallfall.

Hmm,,råkade tydligen blunda lite länge igen för nästa gång jag kollade klockan så var den tio, jamen herregud nu måste jag ta mig upp ju kan ju inte sova bort hela dagen. Känns som någon matat mig med sömntabletter, jag märker inte ens när jag somnar till mellan gångerna heller är så slut, som att vara gravid igen fast det vet jag att jag inte är. Till slut tar jag mig upp men endast för att fastna stirrande  på en datorskärm apatiskt medan Bubbigubben går på som han fått en uranstav i sig.

Struntar i datorn och fortsätter i min bok istället. Tiden tickar på och någonstans här nu på eftermiddagskvisten kom jag faktiskt på att vi kanske borde ha middag, då jag inte tror att enbart chips är en så näringsriktigt kost för en 2 åring eller? Nej kommer fram till att middag måste göras (fast jag inte tror att Neo skulle ha klagat) så jag reser mig mödosamt och tar mig till köket och kastar in den där kyckligen jag tinat. När jag ordnat med det sån  landar jag isoffan igen. Neo hamnar i en bilolycka med sin Bobbycar så jag tar mig upp åter igen upp ur  soffan för att plocka upp honom och stolen som han välte samtidigt. han verkar ha klarat sig utan värre skador, skönt.

Landar i soffan igen enbart för att jag inte orkar något annat, fortsätter läsa.