Underbar höstdag utanför fönstret. I morse när jag gick med unga fröken Nova till skolan så var det riktigt friskt och härligt, man riktigt kände den där speciella lukten hösten kommer med, ni vet den där lukten av blöta löv.

Det är riktigt uppiggande att ta sig ut på morgonkvisten och vi har de privilegiumet att kunna gå genom skogen till hennes skola och det är riktigt mysigt att gå där och bara andas in den undebara friska höstluften och fast man är i stan så känns det ganska stilla och lugnt där inne och om man lyssnar så kan man höra olika fåglar och man lägger märke till hur brant ett ställe man passerar faktiskt är.

 Detta skulle jag uppmärksamma och njuta av mer om det inte är för att vi är ganska stressade på mornarna. Vi går aldrig lungt genom skogen eller vi väljer aldrig en annan av de  stigarna som finns i skogen bara för jag vet att den stigen vi går  på är någon minut snabbare än de andra och det finns aldrig tid att stanna upp för då blir vi sena. 

Jag vet att det kommer att forsätta så här, tidsoptimist som jag är men jag önskar att jag kunde gå lungt och kunna stanna upp om jag ville, om Nova vill ,och bara ha alternativet om lusten faller på att  välja en av de andra stigarna i skogen. Jag önskar jag var bättre på att  uppskatta sånt och se det små sakerna i livet som ändå är värt ganska mycket.