Neo står och gnäller vid sängkanten och jag ber (på min mumliga sömniska) honom bara vila  åtminstone en timme eller två, kanske ett dygn till det snällaste jag kan. Han besvara min önskan med att gnälla lite högre, så jag tar det som om att jag fick avslag på min önskan. No mercy, fast jag bad snällt och allt.

Jag har gått på zombieläge de senaste dygnen. Jag är här men ändå inte känns det som. Jag pratar, ser, hör, anadas, rör mig, gör saker men jag uppfattar knappt vad som pågår. Jag har dessutom utvecklat minne som en guldfisk.  Jag ska vara glad om jag kommer ihåg att byxorna ska sitta på benen och tröjan över huvudet just nu. 

Okej att man kan vara trött men det här är löjligt. 

*Såg att mitt förra inlägg inte finns kvar och jag har ingen aning om vad som hänt med det heller?