Gud hör bön, price the lord, gud är god och hallelulja och nej jag är inte troende men skulle snudd på kunna bli det då datorn som varit apatisk plötsligt kickade igång då min sambo strypte strömtillförseln till den. Ingen är nöjdare än mig för jag kunde rädda alla foton och lägga in dom på flera hårdiskar vilket jag gjorde direkt. Att det ska behöva hända traumatiska saker innan man lär sig något så enkelt och självklart.

Höll ju nästan på att få en depression under dom timmarna datorn slutade leva, jag såg alla foton passera i revy framför ögonen men nu är livsglädjen tillbaka. Nu är det bara en liten sak som gnager inom mig, hur ska jag våga att stänga av datorn?? Det var ju så den blev apatisk förra gången! Kommer att få magknip och mardrömmar om att datorn slås av, kommer vakna svettig i ren panik och bara skrika,,,,,usch förstå vilken hemsk mardröm!!

Nej nu ska jag tänka glada tankar!