Är jag tillräckligt bra, Har jag för kort tålamod, Gnäller jag för mycket? Hittar vi på för lite saker? Borde jag leka mer med dem? Får de tillräckligt bra mat? Borde de har fler aktiviteter? Är jag tillräckligt insatt i skolan? Varför gav jag dem så lite uppmärksamhet idag?  Ja med andra ord så är det  samvetsfrågor som kan komma  in och gnaga ibland. Som ett brev på posten kan man nästan vänta sig att samvetet slår till när man varit på dåligt humör och snäst åt barnen och kanske inte hittat på något kul på "heeeela" dagen och kanske att  det blev inte så bra mat idag heller. Så snurrar tankarna till ja jag är en dålig mamma och alla andra verkar ju ha sån ordning  hemma och vara riktiga bullmammor som lagar närigsriktig mat efter kostcirkelns alla regler för att sen klä på ungarna och gå ut och leka vare sig det är regn, sol, snö, varmt eller kallt. Varför är alla andra så bra?

Sen kommer perspektivet in. Nej det kanske inte är alltid lika bra som det ser ut utåt alla gånger?  Okej att jag har varit på dåligt humör men jag är faktiskt bara en människa som är långt ifrån perfekt ,men jag försöker så gott jag kan. Okej med hjärtat på handen så kanske jag inte var mitt bästa jag denna dag men vad gör det?. Okej att vi inte hittade på något idag men igår så gjorde vi saker som skulle räcka för hela veckan och herregud de dör väl inte av lite snabbmat då och då och ha tråkigt är nödvändig väntan på något roligt. De har tak över huvudet, de har tillgång till dusch och rent vatten, de bor med personer som älskar dem över allt annat, de får mat varje dag och de blir inte misshandlade. De får saker var  och varannan dag när man börjar tänka efter, så ja de har de nog bättre än många andra i världen.

Men ändå så ligger man där när dagen har gått och man varit på dåligt humör  med sitt dåliga samvete och ifrågasätter sig själv.